För mej handlar inte jämnställdhet om vem som diskar eller byter däck på bilen. Jag tycker inte att det är något problem,vem som gör vad, så länge  man är överens om att ha vardagssysslorna uppdelade. Jag tycker att problemet ligger i att kvinnor måste handla på ett visst sätt för att uppfattas som en god medborgare. Mina barns pappa åkte till Norge och arbetade i sex månader. Han var bara hemma tre gånger under denna tiden och då träffade han barnen i en halv dag. När jag funderar på ett jobb som innebär att jag ska veckopendla, dvs, jag kommer att vara borta måndag morgon till torsdag kväll, blir människor runt omkring mej helt förtvivlade. Jag kommer att missa så mycket med barnen säger de...

Jag håller med. Man missar alltid en massa. Även om jag är hemma hela dagarna kommer jag att missa massor som mina barn gör eftersom de är i skolan osv. Skälvklart vill jag vara med mina barn hela tiden men varför blir jag en dålig mamma och när inte en man blir en dålig pappa.

Det konstigast av allt är att det bara är kvinnor som sagt till mej att de tycker jag gör fel om jag tar jobbet. "Man måste ju tänka på barnen". Det är alltså kvinnan själv som upprätthåller könsskillnader!

När inte allt går som jag tänkt mig brukar jag vilja ändra på något. Flytta funkar bra eller så kan jag färga och klippa håret så att jag nästan inte går att känna igen.

Nu är det mörkt och tråkigt så det är kanske inte så konstigt att minsta grej blir förstorad och jag tar till åtgärder. Men den här gången var det något helt nytt. Jag gick ur facebook.

Jaha då var det dax igen. Det har gått en vecka och jag har inte ens hunnit med hälften av det jag skulle ja gjort. Imorgon är det en ny vecka med nya studier... Lag läste psykologi för två år sedan och då pratade vi en del om ångest. Det jag kommer ihåg var att ångest är något bra och det är ångesten som hindrar oss ifrån att göra livsfarliga saker. Jag läste även en bok som heter positiv ångest som även den vill få ångest till något bra. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad som skulle vara bra med att sitta på söndag kväll och känna en stor oro i kroppen blandat med en känsla av misslyckande över att inte uppnått veckans mål utan är ännu en vecka efter i skolan. Vad är det för livsfarligt som denna kännsla vill att jag inte ska utsätta mig för. Hade jag suttit i ett flygplan och var påväg att hoppa fallskärm så köper jag argumentet. Jag ska utföra något galet och en del i min hjärna vill inte att jag ska göra det.

Nä jag har nog bestämmt mig för att ångest inte är något bra i mitt liv och att jag inte kommer att slänga mig från ett högt hus även om inte ångestkännslan skulle dyka upp.

Min mamma har gjort det igen. Hon ringer och bestämmer att jag ska komma och hälsa på och när man väl kommer dit visat det sig att det igentligen är för att hon vill ha hjälp eftersom hon sitter barnvakt. Hahaha hon är så knasig men tyvärr måste jag vara snäppet värre som går på det varje gång.

Måste bara tillägga att min mamma är den bästa som finns.... Ibland har man tydligen väldig tur.

Idag står det tvättid på schemat. Det innebär många timmar i tvättstugan och där med många funderingar. Idag är den stora frågan varför det är så få tjejband som spelar rock??

Jag såg ett program på svt för ett tag sedan. Det handlade om kvinnor som valt att bära kläder som täcker hela kroppen. Kvinnorna visade ingen hud alls ochde flesta täckte även ögonen. I programet diskuterades att det i flera europeiska länder är förbjudet att gå klädd så här på allmänn plats och att detta även diskuterades i Sverige.

Jag kan inte riktigt förstå varför man måste visa hud på allmän plats. Gäller det butiker eller andra platser har jag en förståelse men varför ska man stänga ute människor bara för att de har ett visst klädeslagg.

Innan har bestämmelser om kläder handlat om att man inte får ha för lite på sig. Nu får man tydligen inte ha förmycket på sig. Var kommer gränsen att gå? Får jag ha vinterkappa, termobyxor, vantar, luva och en halsduk som täcker ansiktet på vintern?

Det som jag tycker är mest oroväckande är vart det är påväg? Vad blir nästa lag?

Jag tror att människan är god. Alla föds med att vara goda och fortsätter att vara det så till vida att inte sociala eller psykiska faktorer påverkar detta. Jag litar på mina medmänniskor och tror att jag inte behöver låsa ytterdörren (det var därför ingen överraskning för mina vänner när jag berättade att min olåsta cykel blivit stulen). Visst är jag medveten om att det finns människor som gör saker jag tycker är helt fel. Men jag tror att det är en väldigt liten del av mänskligheten.

Det kanske är just därför jag så ofta blir besviken på människor runt omkring mej. Jag lever med tron om att alla vill mej väl. Ibland nästan i förnäkelse, tills man får det svart på vitt att jag åter igen blir sviken av någon jag tycker om.

Att tro positivt om mänskligheten är tydligen ingenting jag delar med så många fler. Hela det svenska samhället tror att människan är en lat fuskare som inte vill göra rätt för sig. När det åter igen blivit ett blått styrande får vi alla räkna med att bli sedda som fuskare. Enligt alliansen vill tydligen alla försöka vara sjukskrivna eller gå på A-kassa. Därför måste skattebetalarnas pengar läggas på att komma åt "alla" dessa fuskare. Undersökningar har gjorts som visar att det är dyrare med alla åtgärder för att komma åt fuskarna än vad fusket kostat ifrån början. Sedan är ju frågan om de som fuskat tidigare även kan hitta kryphål i det nya systemet.

En annan sak som jag tycker är lite förvirrande i de blåas propaganda är att de i sin valkampanj  gick ut och sa att alla vill ha ett jobb och att de som inte kan jobba lever i ett utanförskap. Då undrar jag varför någon skulle vilja vara hemma och få en mindre summa pengar från försäkringskassan än om de jobbat och samtidigt leva i ett utanförskap som ingen vill vara i.

Jag kan tänka mej att jag ses som dum eftersom jag inte lär mej av mina misstag utan fortsätter att tro på mänskligheten. Men jag skulle aldrig kunna vara lycklig om jag gick omkring och var rädd heller.

När jag tvättar påslaken hamnar all annan tvätt som man tvättar i samma maskin inuti påslakanet. Men när jag tvättar kläder i tvättpåse lyckas tvättpåsen öppna sig och innehållet hamnar utanför.

Varför?

Jag saknar vetenskapligt svar på frågan.