Oj vad det var länge sedan jag skrev ett inlägg. Jag som har så många läsare:)

Såg att jag skrev om lycka sist och tänkte fortsätta på detta tema. Jag har haft några helt fantastiska dagar. Ibland bara allt klaffar. Att vakna utan att ha försovit mej, Hinna med bussen och träffa människor som jag tycker om. Det är lycka för mej.  

Nu ska jag söka ett jobb som jag vill ha. Är helt säker på att de vill ha mej oxå. 

Jag fick massor av gott nytt år sms. Det är alltid roligt med känslan av att ha många som bryr sig om just mej. Ett jag fick var samma som jag fått flera år i rad. 365 lyckliga dagar i ett kedjebrev. Tanken är god men jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att känna lycka hela tiden. Superhärligt är första tanken. Men kan man känna lycka hela tiden? Vet man vad lycka är om man aldrig varit olycklig? Allt har en motsatts. Jag tänker mej att man inte kan vara det ena eller det andra utan att man måste vara med om bägge för att kunna vara medveten om skillnaden. Alltså ingen lycka om man inte varit olycklig först.

Varför är man då så rädd för att inte vara lycklig hela tiden? Varför ar det fult att vara deprimerad och inte bara en del av livet som alla går igenom mer eller mindre? Varför är det inte tillåtet att känna sig nedstämd utan det ska ses som en sjukdom som måste botas.

Jag är medveten om att känslor har olika nivåer och det kan vara svårt när man känner en spiral som vara går nedåt, men skulle det inte vara lite lättare om det sågs som en helt naturlig del av livet? Att det är ok att vara nedstämd? Jag kan iaf tänka mej att det skulle innebära mindre skuld om man blir accepterad för den man är.

Men hur man än vänder och vrider på det så är jag väldigt glad att jag har så många uderbara människor i min omgivning som vill att jag ska vara lycklig. Skulle antagligen tycka att det var konstigt om jag fick 182.5 dagar av lycka 182.5dagar av olycka.

Om man träffar sina döda släktingar när man själv dör, hur känner man igen dem? Jag kommer ju ihåg min farmor som mycket gammal medan min farmors mamma kommer ihåg samma person som ung. Vilken skepnad har hon och hur ska vi kunna känna igen varandra?

Idag har jag träffat det mest underbara man kan tänka sig. Min fem dagar gamla granne. Även om jag har följt graviditeten från det att första testet gjordes kan jag inte förstå att det låg ett barn inne i magen. Helt fantastiskt!!! Linda du är bäst!

Hur kan det bli det mer sopor än vad man köper. Det borde ju vara färre antal fyllda påsar som man går med till soptunnan (eftersom maten är uppäten och tandkrämstuben tom) än vad man bär med sig hem.

Tjohoo jag är så nöjd över mej själv. Två av fyra tentor som gjordes under december är rättade och godkända. Jag har klarat hälften. En helt hysterisk månad men jag fixade det. Känner mej som en supermänniska...  Nu ska jag njuta av det ett tag!

Japp då var det dax igen. Allt som man skulle göra i god tid har man skutit på så listan över saker som måste göras innan jul bara växer. Men för vems skull är det viktigt att göra det. Är verkligen stora julbaket viktigt om det ändå bara är ett stressmoment? Blir julklapparna uppskattade om de köps i förbifarten utan omtanke? För vem är det viktigt att julpynta. mej själv eller andra? Jag älskar julen! Men visst är det stressande. Jag försöker att göra det jag tycker är roligt och känner att jag hinner med. Det andra får vänta till nästa jul. Hade det varit så viktigt för mej så hade jag antagligen inte sett det som något problem utan redag gjort det i förbifaretn....

Jag är inte riktigt van vid att stå upp så här tidigt. Men eftersom jag ska läsa på dagtid ska jag strax på en föreläsning. Hjärnan är inte riktigt med ännu men så vädret ligger på rätt nivå för att diskutera.

Igår kunde man läsa i Aftonbladet att ett snökaos skulle dra in under natten. Så vipps när jag vaknade i morse var det säkert 0.5 cm snö ute.

Men jag känner mej ändå ganska lugn när kvällstidningarna skriver om vädret och skandaler från Lotta på Liseberg. Det kan ju inte hänt så mycket i världen det senaste dugnet.

Eller är det bara så att vi är mer intresserade av vad det ska bli för väder eller att gotta oss i att B-kändisar gjort bort sig än vad som igentligen händer. Varje sommar återkommer löpsedlar där det står: Är dina leverfläckar farliga?. Men jag vet inte om jag har sett en löpsedel där det står: En miljon människor dör varje dygn i Afrika pga. svält och aids.

Det är vi läsare som styr vad tidningarna ska skriva om. Vissa ämnen säljer bättre än andra. Jag kan tänka mej att det känns trevligare att läsa om bonde söker fru när man äter sin lunch än att se på svältande afrikaner.

Olika galor då pengar sammlas in är ju rätt poppis. Då kan vi pengagalna västerlänningar skänka hundra kronor och sammtidigt som vi med gott samvete vräker i oss vårt fredagsmys.

Eller så kan man skaffa sig ett fadderbarn som man visar alla man känner och ha gott samvete hela tiden. Man kan ju tänka på att man räddar ett liv av de en miljoner som dör varje dygn. För man kan ju hoppas att detta barn får information om aids. Eller så kanske man tröttnar på sitt fadderbarn innan de hunnit bli tonåring....