Jag fick massor av gott nytt år sms. Det är alltid roligt med känslan av att ha många som bryr sig om just mej. Ett jag fick var samma som jag fått flera år i rad. 365 lyckliga dagar i ett kedjebrev. Tanken är god men jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att känna lycka hela tiden. Superhärligt är första tanken. Men kan man känna lycka hela tiden? Vet man vad lycka är om man aldrig varit olycklig? Allt har en motsatts. Jag tänker mej att man inte kan vara det ena eller det andra utan att man måste vara med om bägge för att kunna vara medveten om skillnaden. Alltså ingen lycka om man inte varit olycklig först.

Varför är man då så rädd för att inte vara lycklig hela tiden? Varför ar det fult att vara deprimerad och inte bara en del av livet som alla går igenom mer eller mindre? Varför är det inte tillåtet att känna sig nedstämd utan det ska ses som en sjukdom som måste botas.

Jag är medveten om att känslor har olika nivåer och det kan vara svårt när man känner en spiral som vara går nedåt, men skulle det inte vara lite lättare om det sågs som en helt naturlig del av livet? Att det är ok att vara nedstämd? Jag kan iaf tänka mej att det skulle innebära mindre skuld om man blir accepterad för den man är.

Men hur man än vänder och vrider på det så är jag väldigt glad att jag har så många uderbara människor i min omgivning som vill att jag ska vara lycklig. Skulle antagligen tycka att det var konstigt om jag fick 182.5 dagar av lycka 182.5dagar av olycka.