Jaha då var det dax igen. Det har gått en vecka och jag har inte ens hunnit med hälften av det jag skulle ja gjort. Imorgon är det en ny vecka med nya studier... Lag läste psykologi för två år sedan och då pratade vi en del om ångest. Det jag kommer ihåg var att ångest är något bra och det är ångesten som hindrar oss ifrån att göra livsfarliga saker. Jag läste även en bok som heter positiv ångest som även den vill få ångest till något bra. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad som skulle vara bra med att sitta på söndag kväll och känna en stor oro i kroppen blandat med en känsla av misslyckande över att inte uppnått veckans mål utan är ännu en vecka efter i skolan. Vad är det för livsfarligt som denna kännsla vill att jag inte ska utsätta mig för. Hade jag suttit i ett flygplan och var påväg att hoppa fallskärm så köper jag argumentet. Jag ska utföra något galet och en del i min hjärna vill inte att jag ska göra det.

Nä jag har nog bestämmt mig för att ångest inte är något bra i mitt liv och att jag inte kommer att slänga mig från ett högt hus även om inte ångestkännslan skulle dyka upp.