Jag är inte riktigt van vid att stå upp så här tidigt. Men eftersom jag ska läsa på dagtid ska jag strax på en föreläsning. Hjärnan är inte riktigt med ännu men så vädret ligger på rätt nivå för att diskutera.

Igår kunde man läsa i Aftonbladet att ett snökaos skulle dra in under natten. Så vipps när jag vaknade i morse var det säkert 0.5 cm snö ute.

Men jag känner mej ändå ganska lugn när kvällstidningarna skriver om vädret och skandaler från Lotta på Liseberg. Det kan ju inte hänt så mycket i världen det senaste dugnet.

Eller är det bara så att vi är mer intresserade av vad det ska bli för väder eller att gotta oss i att B-kändisar gjort bort sig än vad som igentligen händer. Varje sommar återkommer löpsedlar där det står: Är dina leverfläckar farliga?. Men jag vet inte om jag har sett en löpsedel där det står: En miljon människor dör varje dygn i Afrika pga. svält och aids.

Det är vi läsare som styr vad tidningarna ska skriva om. Vissa ämnen säljer bättre än andra. Jag kan tänka mej att det känns trevligare att läsa om bonde söker fru när man äter sin lunch än att se på svältande afrikaner.

Olika galor då pengar sammlas in är ju rätt poppis. Då kan vi pengagalna västerlänningar skänka hundra kronor och sammtidigt som vi med gott samvete vräker i oss vårt fredagsmys.

Eller så kan man skaffa sig ett fadderbarn som man visar alla man känner och ha gott samvete hela tiden. Man kan ju tänka på att man räddar ett liv av de en miljoner som dör varje dygn. För man kan ju hoppas att detta barn får information om aids. Eller så kanske man tröttnar på sitt fadderbarn innan de hunnit bli tonåring....

För mej handlar inte jämnställdhet om vem som diskar eller byter däck på bilen. Jag tycker inte att det är något problem,vem som gör vad, så länge  man är överens om att ha vardagssysslorna uppdelade. Jag tycker att problemet ligger i att kvinnor måste handla på ett visst sätt för att uppfattas som en god medborgare. Mina barns pappa åkte till Norge och arbetade i sex månader. Han var bara hemma tre gånger under denna tiden och då träffade han barnen i en halv dag. När jag funderar på ett jobb som innebär att jag ska veckopendla, dvs, jag kommer att vara borta måndag morgon till torsdag kväll, blir människor runt omkring mej helt förtvivlade. Jag kommer att missa så mycket med barnen säger de...

Jag håller med. Man missar alltid en massa. Även om jag är hemma hela dagarna kommer jag att missa massor som mina barn gör eftersom de är i skolan osv. Skälvklart vill jag vara med mina barn hela tiden men varför blir jag en dålig mamma och när inte en man blir en dålig pappa.

Det konstigast av allt är att det bara är kvinnor som sagt till mej att de tycker jag gör fel om jag tar jobbet. "Man måste ju tänka på barnen". Det är alltså kvinnan själv som upprätthåller könsskillnader!

När inte allt går som jag tänkt mig brukar jag vilja ändra på något. Flytta funkar bra eller så kan jag färga och klippa håret så att jag nästan inte går att känna igen.

Nu är det mörkt och tråkigt så det är kanske inte så konstigt att minsta grej blir förstorad och jag tar till åtgärder. Men den här gången var det något helt nytt. Jag gick ur facebook.

Jaha då var det dax igen. Det har gått en vecka och jag har inte ens hunnit med hälften av det jag skulle ja gjort. Imorgon är det en ny vecka med nya studier... Lag läste psykologi för två år sedan och då pratade vi en del om ångest. Det jag kommer ihåg var att ångest är något bra och det är ångesten som hindrar oss ifrån att göra livsfarliga saker. Jag läste även en bok som heter positiv ångest som även den vill få ångest till något bra. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad som skulle vara bra med att sitta på söndag kväll och känna en stor oro i kroppen blandat med en känsla av misslyckande över att inte uppnått veckans mål utan är ännu en vecka efter i skolan. Vad är det för livsfarligt som denna kännsla vill att jag inte ska utsätta mig för. Hade jag suttit i ett flygplan och var påväg att hoppa fallskärm så köper jag argumentet. Jag ska utföra något galet och en del i min hjärna vill inte att jag ska göra det.

Nä jag har nog bestämmt mig för att ångest inte är något bra i mitt liv och att jag inte kommer att slänga mig från ett högt hus även om inte ångestkännslan skulle dyka upp.